Psaltaren 22

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte, jag ropar om natten men finner ingen ro. Dock är du den Helige, till din tron stiger Israels lovsång. På dig förtröstade våra fäder, de litade på dig, och du kom dem till hjälp. De ropade till dig och blev räddade, de litade på dig, och du svek dem aldrig. Men jag är en mask, inte en människa, hånad och föraktad av envar. Alla som ser mig gör narr av mig, de hånler och skakar på huvudet: ”Han har överlämnat sig åt Herren, nu får Herren gripa in och rädda honom — han är ju älskad av Herren.” Du hjälpte mig ut ur min moders liv, du lät mig vila trygg vid min moders bröst. Från min födelsestund är mitt liv i din hand, alltsedan jag blev till har du varit min Gud. #psaltaren